Hej!
Det var ett tag sedan jag bloggade, 3-4 år eller så. Det har hänt en del sedan sist. Jag har hunnit ta studenten och jobbat, flyttat hemifrån, sagt upp jobb och lägenhet och flyttat hem till pappa igen. Nu låter det som att jag har gett upp hoppet om livet men riktigt illa så är det inte. Jag flyttar till USA om 20 dagar för att plugga marknadsföring och business i fyra år. Det är i alla fall planen. Jag ljuger om jag säger att jag inte är nervös för det är jag. Kommer sakna min familj och mina vänner hur mycket som helst men jag kommer komma hem två gånger om året. Det känns bra. Dessutom känns det som att större delen av min umgängeskrets ska fly Kristianstad i höst så jag är glad för att jag inte blir lämnad ensam kvar.
Jag har fått en familj också, Goldstein, låter hur amerikanskt som helst. En pensionerad man och en student som också går på foothill, Miki. Det låter som en kille men jag har googlat och det kan vara en tjej med. Har man tur så kan man kanske lära känna dennes vänner också, alla potentiella vänner är välkomna nu alltså kommer kännas hemskt innan man har ett umgänge. Jag ska bo där i deras hus i Palo Alto i två månader sedan är planen att hitta lite trevliga roomies och bosätta mig i ett hus eller lägenhet.
I skrivande stund står jag i kassan på NetOnNet, jobbar min sista dag här idag. Denna dagen har jag väntat på och nu är den här. Har jag tur så får jag kanske jobba här lite när jag kommer hem på jul och sommar. Jag kommer sakna människorna men inte de röda fristadsbyxorna, stålhättarna, mattkniven, och den babyblå tröjan. Det ska faktiskt bli ganska skönt att få lägga den outfiten på hyllan ett tag framöver. Det jag däremot kommer att sakna så att det gör ont i jobbväg är ungarna på Antonskolan Österräng. Mitt abolut roligaste jobb hittills.
Annars då, tja en sak som jag oroar mig lite över är att familjen Goldstein har en katt. Om sanningen ska fram så har jag en rätt stor klump i magen faktiskt. Får hoppas att det är en fet, snäll liten rackare som ligger still för det mesta. Så länge den inte klöser så ska vi nog komma överens. Får väl helt enkelt komma över min fobi nu.
Jag har säket typ tusen andra saker att berätta men jag kommer inte på mer just nu.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar