fredag 23 augusti 2013

Ett dygn

Hej, förbered er på ett långt inlägg för här har det hänt grejor!

Jo jag åkte ju i torsdags, sa hej då till mamma och pappa och grät såklart en hel del. Det var jobbigt men sen tog jag mig samman och köpte en juice och tog mig till gaten med 500 andra.

Väl på planet hinner vi åka en stund sen svimmar en tjej mitt i gången och det ropas ut efter läkare och allting riktig kaos. Som på film ungefär. Jag satt bredvid en tjej som hette Julia sååå trevlig så resan gick rätt fort, jag hann tänka typ 100 tankar om vad jag skulle ta mig till när jag kom fram skulle familjen vara trevlig? Skulle chauffören stå och vänta? Skulle tullen släppa förbi mig? Ja ni fattar. Vi landar och ÄNTLIGEN ska man få gå av tror man men nej då då sitter vi kvar i planet 1 timme efter landning för att ett annat plan var i vår gate. Väl av har det blivit fel  med bagaget men det kommer 1 timme senare... och jag går ut där står snubben som ska köra mig, supertrevlig! Allt känns toppen vi åker längs med kusten och jag tänker bara att fy fan vad bra detta är det bästa jag har gjort det kommer bli SÅ KUL DET HÄR och jag längtar efter familjen. Allt är frid och fröjd. MEN. Jag kommer fram till huset, Miki öppnar dörren och det visar sig att hon är Japan och 44 år gammal ingen student i min ålder alltså. Jag kliver in med mina väskor och ser mig omkring.

Oh.Min.Gud. Där är lager med katthår, skit och damm och heltäckningsmattor fulla med skit överallt. Det luktar jätte jätte jätteäckligt och jag känner paniken komma smygande. Då får jag konka upp väskorna för en asbrant trappa och då möts jag av en tvättmaskin med gammal tvätt i som luktar surt. Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren till mitt rum. Lika äckligt där. Miki öppnar dörren mitt emot mitt rum, och säger "Are U decent Sid?" och ut kommer han. Sid, 73, jude, halt och dålig hörsel. Han säger "Hej, du kommer från Sverige va?" Sen läxar han upp mig om alla fel sverige gjorde i andra världskriget. Jag känner bara att vad i helvete vad är det här för familj? Är det dolda kameran så hoppa fram för i helvete för nu är det inte kul längre. Jag känner att nä nu får jag ta och gå på toaletten måste kissa och andas ut. Då brast det för mig jag stod upp och kissade inte nog med att det var misstänksamma fläckar på ringen. Den var mjuk också riktig vaddering typ. Även här inne luktar det sur handduk och skit! Jag tittar in i speglen tvättar händerna och skriker tyst och bara börjar storböla. Tar mig samman och går ut och säger att jag ska fixa lite med mina saker. Jag ville bara duscha men i badkaret låg en halkmatta som såg allt annat än okej ut.

Inne på rummet möts jag av total misär. Ett myggnät är uppspikat med häftstift och spik så att man inte kan öppna det ena fönstret, det andra öppnar jag och frisk luft kommer in. Sen skulle Miki dra med mig och visa omgivningen. Som var jättefin. Jag fixar amerikanskt nummer yadayadayda och vi går in i en matbutik jag köper ett doftljus och väl hemma tänder jag det med och sprutar parfym och hänger upp lite kläder försöker göra mig hemmastadd liksom. Men det blev ju inte renare för det. Jag bäddar rent sängen med mina egna lakan och lägger mig runt åttatiden. Tänker att nä nu får jag sova, det är en ny dag imorgon. 22.30 vaknar jag och sen sätter det igång. Film efter film spelas ashögt från deras rum och klassisk musik och sen 04.00 är jag och kissar (stående) igen och då kommer droppen då hör jag små hundvalpar skälla och skott efter det på någon inspelning typ ett tvspel jag menar SERIÖST! Vem fan lyssnar på sånt? Jag känner bara att här ska jag minsann inte stanna och skickar ett argt mejl till ISP och terrar mamma på facebook. Det var så hemskt jag bara grät och grät och grät och försökte komma på vad jag skulle säga till familjen. Här är jag Patricia Persson i världens svinstia och jag kan inte göra ett skit åt det för jag är i USA och jag känner INGEN. INGEN kan hjälpa mig jag måste ordna upp detta själv.

Jag gick upp och packade ner det jag hade packat upp och stålsatte mig för att släppa bomben. Vad fan skulle jag säga? Jag sa att jag var överkänslig mot kvalster (vill inte tänka på hur mycket det var i den sängen som jag låg i USCH) och att jag kände av min allergi mot katter som jag haft när jag var liten (ren lögn). Då kommer Sid ner och säger "Are you originally from Sweden?" jag bara "yes" så säger han "You look german to me" (bara det är ju en förolämpning) och SEN gör han en utläggning om hur alla tyskar borde dö och jag bara vadå du kan ju inte dömma min generation för vad deras farföräldrar gjorde. Men det kunde han visst. Alltså vi snackar ett riktigt psyk här. Miki var dock trevlig. Sen tar jag mina väskor, ringer en taxi säger hej då och går ut.

Hinner stå där i fem minuter sen kommer grannen fram och min taxi är sen så han kör mig till hotellet hjälper mig med bagaget, fixar så att jag får checka in tidigare och allting så himla snäll! Då fick jag upp hoppet igen, amerikanare är trevliga. Nu ligger jag på rummet jag har två 120 sängar och badkar och allting det är jättestort och här ligger jag helt själv. Men det är rent! Åh så himla skönt. Här ska jag vara i en vecka.  Sen ska jag ha en ny familj. Får se hur det blir med den saken.

Så nu ligger jag här, i min rena säng och bara njuter tänk att så mycket kan hända på ett dygn. Efter detta dygnet kan jag bara säga som så att allt löser sig.

Nu har jag inte sovit på två dygn och inte ätit på ett. Jag har skypat med mamma det var jätteskönt! Nu ska jag gå ut och handla dricka och lite sådär, sen ska jag chilla vid poolen lite eller på rummet och sen ska jag sova. Skönt att ha saker och ting under kontroll!

Ha det bra, jag uppdaterar snart igen!

Inga kommentarer: